Tävlingsdagen

Under det halvår jag och Micke varit tillsammans så har jag hunnit följa med på ett antal tävlingar. Dels mindre tävlingar, men också den största han gjort - Iron Man. Upplägget ser ungefär likadant ut varje gång, oavsett hur stor tävlingen är. Jag har också hunnit lära mig några saker längs vägen.

Tidig morgon (Iron Man-tävlingen skulle de vara på plats 05.00)
Mycket väntande innan start, när det gällde Iron Man så var det tre timmars väntan innan grabbarnas start. Och jag fick ju inte vara inne på startområdet, så det var bara att snällt sitta och vänta (och frysa) vid stranden.

Note to self: Ta med varmare kläder, och något varmt att dricka om det går. Pengar är också bra om det finns något café som öppnar tidigt.

Mycket springande är det under en så stor tävling som Iron Man, de rör sig över ett stort område och det är inte alltid helt lätt att ta sig till ställena. Efter simstart var det springa till en bro för att fota och sedan springa till målgången för att få bild när han kom upp ur vattnet, för att sedan springa och få en bild när han kommer ut ur transiton area (T1). Hann jag inte denna gången dock, stort område för mig att springa runt. Sedan springa till cyklingen för att hinna fota, vidare till löpningen, sedan till målgången osv.

Svårt att hitta kan det vara på nya platser, en karta säger inte alltid så mycket. I det här fallet var jag tvungen att åka t-bana för att ta mig till cyklingen. Jag förlorade en hel del tid bara på att ta mig mellan platser, just i och med att jag inte riktigt hittade.

Note to self: Planera och titta på färdsätt och bästa platserna att stå på innan.

Fotografering känns som prio ett, fast det borde vara att hejja på Micke. Jag har nästan känt mig besatt av att kontrollera var han var hela tiden för att kunna fota, det i sig var lite stressande. Ska försöka fokusera på att hejja på Micke och verkligen titta på tävlingen med ögonen och inte bara genom kameran.

Till nästa gång
Vi ska ju till Köpenhamn och Iron Man igen nästa år. Nu är jag lite mer förberedd, och ska se till att hinna äta lunch också den här gången. Man kan tro att en tävling som tar 11,5 timmar innebär mycket dötid, det trodde jag i alla fall. Men det var det verkligen inte, jag kände mig stressad enda till jag stod vid löpningen. Till nästa gång blir platserna för foto mer anpassade efter vart det är lätt att åka.